Sammanfattning av graviditeten del 2
Fortsättning på del 1
Första tiden hemma efter resan
Jag mådde otroligt illa efter jag kom hem från resan. Fick knappt i mig mat. Första dygnet var jag så orkeslös att Victor t.o.m fick mata mig med mosad mat för att jag skulle få i mig något. Ju mer mat jag fick i mig desto piggare blev jag men illamåendet gav sig aldrig. Jag var otroligt rädd, både under resan och efter resan, för att jag skulle få missfall efter allt och eftersom jag inte fick i mig näring o.s.v. Men jag levde vidare på hoppet bara. 2:a dagen hemma fick jag åka in akut igen för att få dropp och då fick jag även postafen utskrivet. Hjälpte inte så jättemycket mot illamåendet.
Jag mådde otroligt illa efter jag kom hem från resan. Fick knappt i mig mat. Första dygnet var jag så orkeslös att Victor t.o.m fick mata mig med mosad mat för att jag skulle få i mig något. Ju mer mat jag fick i mig desto piggare blev jag men illamåendet gav sig aldrig. Jag var otroligt rädd, både under resan och efter resan, för att jag skulle få missfall efter allt och eftersom jag inte fick i mig näring o.s.v. Men jag levde vidare på hoppet bara. 2:a dagen hemma fick jag åka in akut igen för att få dropp och då fick jag även postafen utskrivet. Hjälpte inte så jättemycket mot illamåendet.
Berätta för omgivningen
Vi funderade mycket på hur vi skulle berätta för omgivningen, när vi skulle berätta och för vilka. De enda som visste här var min mamma, Linda som jag reste med också Chris som jag hade salongen med. Det var så sjukt nervös och det spelade ingen roll vem man berättade för så fick jag tunghäfta. Det gick inte! Jag fick inte fram ett ord. Jättekonstigt. Det var nog för att det dels såklart är en sån stor sak men sen även för att jag inte hade hunnit smälta och förstå själv så det kändes som att man ljög när man skulle berätta.
Vecka 9-12
Jag började jobba efter ett par veckor och fick lergigan comp utskriven vilket hjälpte betydligt bättre. Tog jag inte tabletten mådde jag illa direkt, men tack vare den tog jag mig iallafall till jobbet. Det var dock kämpigt många gånger och så fort jag gick in i köket på salongen började jag må illa, av matdoften. Däremot hade jag inga problem med doften av krämerna och produkterna jag jobbade med eller hårsprayen osv, så det var skönt.
Jag funderade mycket över hur det skulle bli med salongen framåt.
Man oroade sig ju mycket överlag den här tiden dels då det är den mest riskfyllda tiden men det var även mycket tankar och funderingar över hur allt skulle förändras. Hur skulle jag förändras, hur skulle vår relation förändras, kommer vi att klara detta, vart ska vi bo, och så vidare...
Vi funderade mycket på hur vi skulle berätta för omgivningen, när vi skulle berätta och för vilka. De enda som visste här var min mamma, Linda som jag reste med också Chris som jag hade salongen med. Det var så sjukt nervös och det spelade ingen roll vem man berättade för så fick jag tunghäfta. Det gick inte! Jag fick inte fram ett ord. Jättekonstigt. Det var nog för att det dels såklart är en sån stor sak men sen även för att jag inte hade hunnit smälta och förstå själv så det kändes som att man ljög när man skulle berätta.
Vecka 9-12
Jag började jobba efter ett par veckor och fick lergigan comp utskriven vilket hjälpte betydligt bättre. Tog jag inte tabletten mådde jag illa direkt, men tack vare den tog jag mig iallafall till jobbet. Det var dock kämpigt många gånger och så fort jag gick in i köket på salongen började jag må illa, av matdoften. Däremot hade jag inga problem med doften av krämerna och produkterna jag jobbade med eller hårsprayen osv, så det var skönt.
Jag funderade mycket över hur det skulle bli med salongen framåt.
Man oroade sig ju mycket överlag den här tiden dels då det är den mest riskfyllda tiden men det var även mycket tankar och funderingar över hur allt skulle förändras. Hur skulle jag förändras, hur skulle vår relation förändras, kommer vi att klara detta, vart ska vi bo, och så vidare...
Man fick mycket kommentarer, som att det är värt det. Såklart det är värt det men när du sitter där och då med ett illamående upp över öronen, du spyr och kan knappt äta, då är det enda man tänker på hur man ska ta sig igenom dagen. Och såklart visste jag att det var värt det, annars hade jag inte tagit mig igenom det. Kommentarer som att "det går över" eller "det blir bättre efter vecka 12" blev jag så irriterad över. Det enda jag kunde tänka var "lova mig inte det". Jag har ju räknat med att må illa under graviditeten eftersom jag har bråck på magmunnen.
Vecka 13-15
Mådde fortfarande lika illa. Nu var iallafall den mest riskfyllda tiden över och man vågade börja hoppas på att det faktiskt skulle bli något. Man försökte föreställa sig om det var en pojke eller flicka, hur man skulle få köpa söta bebiskläder o.s.v. Den 21 maj var det dags för inskrivning och då fick vi den nya barnmorskan vi bytte till. Hon var så snäll och lät oss göra ett ultraljud, vilket jag är såå glad över.
Så orolig som jag vart och hade svårt att ta till mig graviditeten. Och där på skärmen låg den lilla krabaten och vinkade till oss! Vilken obeskrivlig känsla. Helt fantastiskt. Jag ville börja med alla förberedelser och fixa och dona med allting!
Magen börjar bli lite svullen. Och vid inskrivningen visade det sig att jag gått ned ungefär 3 kg sen innan jag blev gravid. Började märka av att jag blödde lättare genom näsblod, vid tandborstning och så. Vid hastiga rörelser om jag t.ex vrider mig snabbt så "krampade" det till i magen.
Magen börjar bli lite svullen. Och vid inskrivningen visade det sig att jag gått ned ungefär 3 kg sen innan jag blev gravid. Började märka av att jag blödde lättare genom näsblod, vid tandborstning och så. Vid hastiga rörelser om jag t.ex vrider mig snabbt så "krampade" det till i magen.
28 maj alltså i vecka 14+5 kände jag första sparken!! Jag satt och gjorde fransarna på en kund när det plötsligt buffar till vid naveln!
Vecka 16-18
Efter vecka 16 blir illamåendet bättre, jag mår inte lika illa och det blir lättare att ta sig igenom dagarna. Jag börjar därmed att tokjobba med salongen och försöker förbereda så mycket som möjligt eftersom jag ska bli mammaledig. Jag jobbar dock lite föör mycket vilket jag får sota för sen.
Saker jag är lite extra sugen på är dillchips, passionsfrukt och kött med potatismos. Jag fixade absolut inte fet mat som pizza, max och kyckling klarade jag heller inte av. Bubbelvatten är något som jag inte kan vara utan. Det märks på hjärnan hur jag snurrar till saker. Tappar bort bilnyckeln, tvättar ansiktet med bodylotion, glömmer saker hela tiden.. När vi gick in i vecka 17 gick vi ut med det "offentligt".
Börjar oroa mig lite inför förlossningen. Inte för smärtan utan mer att det ska hända något, bli några komplikationer.
Vecka 16-18
Efter vecka 16 blir illamåendet bättre, jag mår inte lika illa och det blir lättare att ta sig igenom dagarna. Jag börjar därmed att tokjobba med salongen och försöker förbereda så mycket som möjligt eftersom jag ska bli mammaledig. Jag jobbar dock lite föör mycket vilket jag får sota för sen.
Saker jag är lite extra sugen på är dillchips, passionsfrukt och kött med potatismos. Jag fixade absolut inte fet mat som pizza, max och kyckling klarade jag heller inte av. Bubbelvatten är något som jag inte kan vara utan. Det märks på hjärnan hur jag snurrar till saker. Tappar bort bilnyckeln, tvättar ansiktet med bodylotion, glömmer saker hela tiden.. När vi gick in i vecka 17 gick vi ut med det "offentligt".
Börjar oroa mig lite inför förlossningen. Inte för smärtan utan mer att det ska hända något, bli några komplikationer.
Ultraljudet
23 juni fick gjorde vi RUL. Jättenervöst innan. Man var spänd för vad det var, om den var frisk, om det var en eller två o.s.v. Vi funderade mycket kring om vi skulle kolla kön eller ej men var rätt överrens om att vi skulle låta det bli en överraskning. Däremot funderade vi på om vi skulle låta barnmorskan skriva på en lapp och lägga i ett igenklistrat kuvert så kunde vi öppna vid ett annat tillfälle om vi ångrade oss. Men väl på ultraljudet kom det aldrig på tal och vi åkte hem ovetandes :) Det var häftigt nu när man såg alla kroppsdelar mycket tydligare, så overkligt dock att den ligger i min mage liksom. Allt såg bra ut iallafall.
Vecka 19-25
Illamåendet är tillbaka och jag spyr lite igen. 30/6 kände jag första sparken på utsidan av magen alltså vecka 19+2. Den första att känna spark på utsidan efter mig själv var Elin. Sen kände Ida, Noomi och därefter Victor och sen mamma. Victor var lite sur över att han inte hann känna först, haha. Men när jag var med tjejerna och kände sparkar på utsidan kunde jag inte låta bli att låta dem lägga handen på och känna. Det var mycket rörelser i magen för övrigt och när jag inte mådde illa eller hade ont i ryggen t.ex kände jag mig inte alls så gravid ännu. Väldigt smidig fortfarande.
Fortsättning följer