Känslorna man inte kan sätta ord på
Eftersom jag får så ont i ryggen av att sitta och amma så bestämde jag mig för att liggamma i soffan tidigare ikväll. Både jag och Charles somnade och pappan tittade på Liverpool-Arsenal. En timme senare vaknade jag och C fortsatte sova. Victor gick och la sig och eftersom jag inte ville väcka C lät jag honom ligga kvar. Jag låg och tittade på honom länge och beundrade honom och vad himla fin han är. Jag förstår att alla föräldrar tycker att just sitt barn är finaste i hela världen. Men alltså. Han är perfekt! Jag måste nästan nypa mig i armen för att förstå att han är min! Så många år jag väntat på att få en egen bebis. Så många gånger jag suttit barnvakt istället för att vara med kompisarna eller gå ut och festa på helgerna. Just för att få stilla mitt bebisbehov. Jag har längtat och väntat på att det ska bli min tur en vacker dag. Och det blev det. JAG har en alldeles egen bebis som är i behov av MIG. Som tycker att jag är den bästa i hela världen för honom. För mig är han bäst i hela världen.
Jag låg där i soffan bredvid honom och började tänka på allt vi har framför oss. Allt vi ska göra. Sen kom jag att tänka på när han säger mamma första gången. Då kommer jag gråta floder.
Jag klev upp och började plocka lite här hemma så jag slapp tänka på det imorgon när vi vaknar och pappan är på jobbet. Sen började C skruva lite på sig så jag lyfte honom försiktigt och tog med honom upp och bytte blöja och satte på pyjamas. Han vaknade till men sa inte så mycket utan låg och tittade och småflinade lite. Sen gick vi och la oss i sängen. Med en napp i munnen och min hand på hans kind somnade han om igen. Jag låg kvar. Luktade på honom. Beundrade honom lite till. Andades samma luft som honom. Kände hur må-bra-hormonerna åkte omkring som en varm kedja i hela kroppen. Jag är så lyckligt lottad.
Där ligger han och sover. Här ligger jag och är vaken. Jag hinner nog bara somna så är det dags för amning igen. Men det gör ingenting. För när man tittar på honom suger det till i magen av så mycket kärlek. Då glömmer man bort vad trötthet är.
