När folk omkring mig har pratat jobb med mig har jag blivit stressad inombords och fått en dålig känsla i kroppen. Har inte velat prata om det och helst av allt velat blunda för verkligheten. Jag har varit rädd att jag aldrig mer ska komma till den punkt igen där jag tycker att det är roligt att gå till jobbet. Men idag, 2 månader in på min sjukskrivning har jag faktiskt tänkt litegrann på det här med jobb efter mammaledigheten och plötsligt tänds en liten låga inom mig. Jag har fått inspiration och känner mig till och med peppad att jobba efter mammaledigheten, innan har jag inte ens kunnat tänka tanken. Men jag kommer naturligtvis vara noga med HUR jag jobbar och begränsa mig själv samt inte låta det gå lika långt igen. Jag får hopp om att hitta tillbaka till mig själv igen. Varje dag under den här sjukskrivningen har varit en ständig kamp om att försöka hitta mig själv. Vem är jag? Eller vem vill jag vara? Och vem kommer jag att bli? Det är stora förändringar i mitt liv just nu. Hur kommer utmattningen att påverka mig i framtiden och hur kommer min roll som mamma att påverka mig som person? Ja det är mycket funderingar. Men efter dagens tankar hoppas jag att det blir ljusare tider. Jag är ju framåt, glad och energisk i vanliga fall och jag vill hitta tillbaka dit! Jag ska se till att göra det också,