Satte i halsen
Första dagarna hemma var jag som ett nervvrak. Såå känslig, rädd och orolig för ALLT. Jag vet inte hur många gånger jag ringde mamma och grät för jag var säker på att han fått någon form av livshotande sjukdom. Det kunde vara allt från röda utslag till hur han andades. Men hur ska man veta som förstagångsförälder? Det pratade såå mycket om själva graviditeten när man väntade barn men aldrig om livet efteråt, hur det kunde vara eller vad man kunde känna.
En kväll när jag sitter och ammar sätter han plötsligt i halsen. Han får liksom kväljningar och hostar. Jag får panik och vet inte vad jag ska ta mig till. Tänkte nu är det kört. Victor sa åt mig att sätta honom upp vilket jag gjorde och då lugnade det ner sig. Sen börjar jag tokgråta. Victor försökte bara lugna mig med att "såhär kommer det vara Hannah, vi måste vänja oss vid det" - å jag grät ännu mer!
Charles åt lite fort ibland och glömde bort att svälja eller kunde somna med mat i munnen. Nu gör han så säkert minst 1 gång om dagen och jag är mycket lugnare när det händer. Sätter honom upp också blir det bra. Ibland kan han få en uppstötning och det är oftast då han gör så. Tanken har ju slagit mig såhär i efterhand att det är ju bara rinnande mjölk. Inget fast föremål som sätter stopp för andningen. Det gäller att hitta sånna små saker man kan tänka på när man blir orolig, annars går man sönder. Det är väl såhär att vara mamma ❤️
