Inga vakna nätter
Det behöver inte vara vakna nätter med en liten bebis. När vi väntade Charles fick vi höra "förbered er på att ni inte får sova på nätterna, att ni kommer vara supertrötta de första året, ja ni kanske får sova i varsitt sovrum om Victor ska upp och jobba". Att det alltså är mer regel än undantag att bebisen är vaken på nätterna. Nu har Charles funnits med oss i 10,5 vecka och vi har ännu inte haft en enda vaken natt. Peppar peppar. När jag pratar med folk runt omkring oss, i mammagruppen eller kompisar som haft/har bebisar osv är det faktiskt fler som sovit på nätterna än som inte gjort det. Sen förstår jag också att bebisen inte har några rutiner än och att den inte förstår vad som är dag och natt, men jag tror att många gånger blir det vad man gör det till, och då säger jag inte att alla kan påverka situationen t.ex om barnet har kolik eller liknande. Men jag inbillar mig att Charles sover så bra just för att han får sova hos oss i sängen. Han känner vår närvaro och känner sig trygg med oss och att vi också sover. Vad vet jag. Jag kan ha fel. Och bara tur. Jag försöker bara tala om att det behöver inte vara så som alla säger att det ska vara hela tiden.
Sen vill jag också tillägga att Charles givetvis vaknar och äter på nätterna.